Allt som är cykliskt

Allt som är ett litet kretslopp känns bra och enkelt och rimligt. Laga mat - äta - diska - ställa undan disken. Fylla på handtvålen i badrummet. Tvätta våra kläder för att använda dem igen.

Det kanske låter som att jag gör mycket hemma för att vara i nionde månaden men så är det inte. Jag gör det enda jag fortfarande orkar: Lagar mat och diskar. Jonas färdigställer hela vår lägenhet inför bebisen och vårat liv med den, köper möbler, målar om, har en pappa som är snickare, allt som jag aldrig skulle orka just nu. Jag skriver förlossningsbrev och ansöker om föräldraförsäkring. Jag sjukskriver mig sista veckorna innan jul för jag orkar inte jobba mer. Men jag orkar tvätta och fylla på handtvål.

Bebisen kan sikta och välja vilket organ han vill trycka på idag, om jag ska kissa på mig, få diarré, hjärtklappning eller andnöd. Han sparkar där inne bara några centimeter bort och ändå är han ljusår ifrån oss och vissa dagar känns det som att han väljer att ligga och trycka på själen för det gör så ont att det är sex och en halv jättelånga veckor kvar tills vi får träffas.